Ju äldre och knotigare ett friväxande träd blir, desto fler grenhål och håligheter erbjuder det för våra fåglar (t.ex. sparvar, mesar, starar, vanliga rödstjärtar). Fladdermöss och sovmöss trivs i ett träds bark och vedartade sprickor. Skalbaggar och många andra insekter föredrar att leva och föröka sig i grov bark eller ruttnande grenar. Dessa insekter ger en färdig måltid för trädgårdens fåglar, fladdermöss och andra djur och skapar en hel matpyramid i ett träd. Det är därför även äldre fruktträd som inte längre ger en skörd bör stanna kvar i trädgården. Eftersom gamla träd ofta utgör en hotspot för biologisk mångfald kallas de "biotopträd" eller "habitatträd". Vissa av dessa träd är märkta för att framhäva deras höga ekologiska värde.
Det finns ofta fler insektsarter på inhemska vedartade växter än på "nya exotiska växter" eftersom växter och djur delar en lång historia av samevolution. Närvaron av många olika insekter påverkar mängden inhemska fåglar som livnär sig på insekterna.
Exempel på inhemska vedartade växter: Pil, björk, avenbok, åkerlönn, rönn, service-/sorbträd, vildäppelträd/vildäppelträd, havtorn och hagtorn.
Överlag är lövträd mer rikt bebodda än barrträd.
Endast växter som klarar av torrhet, begränsat ljus, näringsbrist och tål ett träds tunga rottryck kan överleva i skuggan av fristående träd. Dessa är främst skogsperenner inklusive liljekonvaljer, ormbunkar, ramslök och myskmadra som har anpassat sig till att växa under dessa hårda förhållanden. På våren utnyttjar till exempel vitsippor eller levermossor ljuset som silar genom de ännu kala lövträden för att växa! Dessa arter tål också torrhet bättre än andra. Den norra sidan av ett träd och direkt runt stammen är särskilt svåra platser eftersom området är särskilt mörkt och torrt. Näbbarter, alchemilla, gyllene jordgubbar och aster har dock kunnat anpassa sig till dessa förhållanden. Murgröna är en mycket välkänd skuggväxt som också kan trivas under dessa förhållanden.
Den yttre cirkeln runt stammen blir lite fuktigare, där växter som hostor, bergenias, geums, astilbes, heucherellas och astrantias trivs. Vissa mindre vedartade växter som mahonia eller buxbom och till och med vissa prydnadsgräs kan anpassa sig till rottrycket.
De som vill plantera träd i sina trädgårdar bör utbilda sig om olika rotarter. Träd kan delas in i tre olika rotsystem:
-
Träd med sidorötter: Bildar ett brett rotsystem nära markytan. Endast ett fåtal sidorötter växer vertikalt i marken för bättre förankring. Eftersom rötterna vanligtvis inte når grundvattnet är dessa träd mer beroende av regnvatten och utvinner det ofta från undervegetationen. Exempel: lönn, gran, poppel och vide.
-
Träd med pålrötter: Bildar djupa huvudrötter som växer vertikalt ner i marken och är beroende av grundvatten. Exempel: Fruktträd som äpplen, körsbär, plommon, rönnar, tallar och granar.
-
Träd med hjärtade (sneda) rötter: Bildar vertikala och horisontella rötter och skapar ett hjärtformat rotsystem som säkerställer deras vattenförsörjning och förankring. Exempel: lönn, björk, lind, al och bok.
Bildkälla: ArWeltAtty / pixabay
Bildkälla: petrafaltermaier / pixabay
